Hur hamnade man här då? Till skillnad från de flesta andra lchf-bloggar
så kommer inte den här att handla om någon stor, fantastisk viktresa.
Någon sådan finns inte här. Jag tror att lchf är för alla. Jag köper
verkligen argumentet att äta som vi gjorde när bara löv beklädde våra
kroppar. Jag började äta enligt lchf modellen i mitten på november efter
att flera i min närhet berättade om hur bra de mådde av sådan kost. De
blev pigga, friska och mätta. Jag hade ingen större problem med något av
det, men man kan ju alltid må lite bättre, och borde sträva efter det.
De 5-6 kg jag lagt på mig det senaste året, så kallad sambofetma, var
inget jag välkomnat med öppna armar.
Jag körde hårt i fem
veckor. Klart att jag fuskade med någon öl då och då men annars gick det
väldigt bra. Vet inte om jag blev mycket piggare eller friskare, men
det var fantastiskt att vara mätt och samtidigt gå ner i vikt. När jag
tidigare har velat gått ner något kilo i vikt så har det varit med hård
träning och ständig hunger. Lchf var ett enkelt och bekvämt sätt att gå
ner i vikt på! Sen kom alla julbord och jag bestämde mig för att ta ett
break och njuta av julens alla godheter.
När julen var slut var
det dags att hoppa på lchf igen. Jag har fortfarande några enstaka kilon
jag vill bli av med. Just nu mår jag helt suveränt kroppsligt. Jag är
pigg och koncentrerad. Jag har ett sug efter att träna, så mycket energi
har jag! Nu gör jag i och för sig inte det ändå, men jag vill.
Så
här kommer jag att skriva om livet som lchfare. Kanske kan någon
intresserad få lite motivation eller tips. För det här med lchf, det är
inte så jävla svårt!
/Robin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar